"Ni mina innersta tankar

kom så åker vi till havet någonstans"

(Tid För Kärlek, Ulf Lundell)

lördag 19 mars 2016

Kvicksand

Jag är trött på allt som är på låtsas
leendena
fraserna
orden som inte stämmer överens med uttrycken
känslorna
tankarna
handlingar som inte stämmer överens med det innersta
vad är det för fel på verkligheten?
orkar vi inte med den?
är det enklare att plocka ut skärvor av livet
för att sen sätta ihop dem i ett mönster av låtsasliv
hoppa över skarvarna som om de vore kvicksand
låtsas att det inte funnits nåt där emellan
bitar av livet som ingen vill veta av
jag finns i skarven

i kvicksanden


söndag 18 januari 2015

Ett recept mot jobb- och bostadskrisen


Ibland tycker jag att vi borde tala mindre integrationspolitik. I många debatter tas ordet över av de som egentligen inte alls är intresserade av innebörden av begreppet. Det som de är intresserade av är assimilation. Trots att betydelsen dem emellan är vitt skilda. Kanske vi borde prata om andra saker som om jobb- och bostadssituationen. Det ger en positivare ansats. Som ett sätt att lösa ett problem, inte enbart fastna i att det finns ett. För om fler bostäder byggs kan arbetsmarknaden lättas upp och integrationsproblematiken reduceras.

 Det behövs kloka idéer om hur det ska gå till. För den höga arbetslösheten finns det många viktiga åtgärder som kommer att ha stor betydelse.  Arbetsförmedlingen behöver återfå förtroendet hos såväl arbetslösa som näringslivet. De som arbetar på arbetsförmedlingen måste få ägna sig åt att just förmedla jobb och tjänster, inte översållas med administrativa sysslor. Stödåtgärder ska styras efter individens behov, inte för att uppfylla tidsgränser.

 Socialdemokraterna har kommit med en rad olika förslag för att komma tillrätta med detta. Bland annat att alla arbetslösa ska kunna få individuell hjälp från dag ett. Matchningar till jobb ska bli bättre. Utbildningar och åtgärder ska utformas efter näringslivets behov. Alla åtgärder behövs kollas över. 90-dagarsgarantin till ungdomar och istället för Fas 3 erbjuda traineejobb och extrajobb är andra viktiga steg. Även ett valideringscenter för utländska utbildningar och alla papper som nyanlända kan tänkas ha med sig från sina hemländer har tagits upp.  Detta för att snabbt kunna matcha kompetens ut på arbetsmarknaden. En parentes, hur intressant hade det inte varit med ett nationellt valideringscenter i Karlskrona? Flera arbetstillfällen och ett center med stor nationell betydelse. En utveckling på det hade också kunna varit ett företagscenter för olikspråktalande där de som vill kan få hjälp och stöd i vårt byråkratiska landskap när de vill eller har startat eget företag. Mycket intressant och det hade varit enormt tillfredsställande att se det växa fram i Karlskrona.

 Att angripa bostadsproblematiken är inte heller en enkel uppgift. Det behövs byggas och det behövs nu. Det behövs fler hyresrätter och bostadsituationen för ungdomar, studenter och nyanlända är bekymmersam. Här finns utrymme för fräcka idéer lokalt. Varför inte bebygga de delar av varvsområdet som inte används som ett New Town projekt?

 Begreppet New Towns myntades i efterkrigstidens Storbritannien då bostadskrisen var stor och arbetslösheten hög. Det behövdes byggas snabbt och mycket. En kommitté tillsattes för att utreda detta och kom då på idéen om att göra frizoner för urban utveckling med lättnader i regelverk, skatter och kontroll. En sådan lyckad New Town är Milton Keynes nordväst om London. Staden har expanderat mest i Storbritannien på senare tid och utvecklingen har också gjort att bostadspriserna i staden inte höjts lika mycket som i övriga landet. Detta gynnar i sin tur familjer med svagare ekonomisk ställning. Även stadsdelar av London har används till liknande projekt tex London Docklands Developement Corporation.

 Kanske något för vår kommun att se över? Lättnader i regelverken för att stimulera byggande. Kanske till och med ekonomiska subventioner för projekt som innefattar byggande av hyresrätter. Allt för att göra processen kortare och få igång byggandet fort. Som en frizon med utveckling och spontan tillväxt. Maximera marker och bostadsytor. Detta kan även kompletteras av fler områden både i och utanför stadskärnan. Kanske avsätta en frizon i ett planerat villaområde för ekologiskt boende eller energisparboende med fräcka lösningar. Mindre krångel och lättnader i regelverket kan vara precis vad som behövs för få intressenter till ett sådant projekt. En spännande tanke och det har fallit ut väl på flera ställen där man har förkortat tiden och gjort det enklare att få bygglov i utvalda områden.  I Sverige bland annat i Uppsala och Trosa.

 Allt är en kedja som hänger ihop och kanske det är längre delar av länken som behövs tas fram i ljuset och inte enstaka bitar av den. Byggande lättar upp för arbetsmarknaden och det i sin tur öppnar för ett samhälle där alla är och känner sig delaktiga.

onsdag 31 december 2014

Gott nytt år alla mina vänner



vila en stund
lägg ditt huvud mot
solens strålar
känn dom bränna
en gyllene stig i ditt hår
slut dina ögon
låt vinden blästra blomster
på ögonlocken
likaså kindens kullar
fukta läpparna
smek dom sen torra
med andetag
fyll bröstet
och kolsyra blodet
likt champagne





 

tisdag 16 december 2014

Ta det tillbaka


Överallt är dom.
Trollen.
Kommenterar, tycker, spyr ut sina otäcka ord.
Inga intelligenta artiklar, bloggar, texter går att läsa utan deras subtext.
Upplevelsen av att insupa någons humanistiska, rörliga, intelligenta tankar solkas ner.
Det känns som om allt är smutsigt.
Orden är inte längre vackra.
Ibland undrar jag vad det är som hänt med människorna.
När blev det okej att sprida inre fulhet som konfetti.
Vi måste ta tillbaka orden.
Släppa ut det vackra.

söndag 12 oktober 2014

Barndomsland


I mitt barndomsland
bränner asfalten under fotsulorna
barnskratt blandas med rop från balkong
Malin-Maaaliiin kom in
det luktar köttbullar och bränd potätergryta
dagarna är fyllda med lek
en Raider gör en lycklig
för att inte tala om en Cornetto
den blåa pressbyrån är välbesökt
ibland handlas det på Langan
mest åt bakfull moster som vill ha ägg och kaffe
dagarna är långa
och tiden går sakta

nyponbuskarna luktar så gott
vi fångar humlor med händerna
fladdermössen är otäcka
för dom gillar blont hår sägs det
Arne dansar för ören
eller berätta en Bellmanhistoria
vi leker Cowboy och Indian
i de fina forten på gården
den första pussen
färgerna är så klara
och solen lyser mer ofta
brunbrända ben och
röda axlar med rosa creme
krig mellan A och B-huset
spännande väntan
dankisarna är värdefulla
och kulpåsen full
livet är lätt
och glädjen omedelbar
asfalten bränner under fotsulorna
då tankarna trampar i mitt barndomsland






onsdag 8 oktober 2014

Mittpunkt



Jag är mitt i ingenting
ett tomrum i tomrummet
en naken kropp 
en mun utan tunga
ett sinne utan tankar
ett vacum av nothingness
livs levande
mitt i ingenting


lördag 13 september 2014

Peter Lemarc Stockholm, Skeppsholmen 2/8 2014

Jag kan knappt beskriva vad jag upplevde igår men gör ett försök. Efter 30 år tillsammans genom sorg, glädje, förälskelser och krossat hjärta så tog han med mig på en sista vals. Han som är min hjälte. En underbar vals. Vill inte ta till mig att det som jag och alla upplevde i det ögonblicket, dessa två timmar och tjugo minuter, aldrig kommer att ske igen. Denna underbara man med sin fantastiska musik. Jag är så tacksam och glad för den sista valsen men samtidigt ligger det en sorgens slöja över att detta var vårt sista möte. Det var som att alla som var där var fyllda av respekt och tacksamhet för upplevelsen. Vi sjöng tillsammans nedtonat och vackert. Klappade händer där det passade eller när vi uppmuntrades. Ylade ut vår kärlek när han klev på. Skratt när han började spela "kom klappa min kanin" som ett skämt. Eller när han väckte gratisätarna på vipläktaren till liv. En obeskrivligt underbar kväll. Två timmar och tjugo minuter med glädje och tårar. Peter LeMarc. Bästa konsertupplevelsen ever!




Armarna räcker långt Fansen har väntat i 14 år. Och de tänkte inte låta LeMarc misslyckas. Publiken bar fram låtarna med sina röster och händer.



torsdag 29 maj 2014

Tankefyrverkeri


Tankarna far hit och dit. De korsar varandra. De går ihop. Snurrar in sig i varandra likt serpentiner av papper. De vill inte pausa. Inte lyssna. De poppar som popcorn. Ljuder ibland lika högt som en konfettismällare. De är enträgna. Hårda som en karamell. Men lika flyktiga som karamellen i munnen. Smälter. Sakta. De är mina. Men jag äger dom inte. De vill inte kontrolleras. Inte styras. De vägleder. Formar. Förändrar. De är mitt väsen. Min ande. Mitt arv.

Har varit många tankar som poppat. Försvunnit. Förändrats. För att sen komma tillbaka. En period av händelser. Värd att reflektera över.

Ett val som frös tankarna tillfälligt för att sedan sätta igång ett fyrverkeri av konfettismällare. Ett fyrverkeri som lämnade mycket skräp efter sig. Tomma kapslar och serpentiner av papper.

Jag andades en stund
mitt på dagen
fyllde lungorna så hårt
att det smärtade
i det ögonblicket
slutade allt att finnas
bara jag och andetaget
omstart krävdes
systemet var nere

Två fina människor har lämnat jordelivet. Inom loppet av tre dagar. På olika men ändå så lika sätt. En påminnelse att leva medans man lever och att våga leva så som man vill.

Jag satt i farstun och grät
en trött och bruten kropp
vibrerande av känslor
så starka
att de inte kunde motas bort
en kamp hela dagen
att hålla dem under ytan
en hand på huvudet
med förhoppning
att de drunknar
en strid ovinnbar
så där satt jag
i farstun och grät


På lördag ska jag gå i pridetåget just för rätten att älska vem man vill. Rätten att vara den person man är. Kärleken är fri. Den ägs inte. Den finns där som tanken. Den ska inte kontrolleras. Inte skärskådas. Bara accepteras. Omfamnas.

Jag vägrar vara den
som ger upp min dröm
för någon som inte älskar
så som jag behöver
för att älska tillbaka
så som jag kan

lördag 26 april 2014

Arbetaren


Arbetaren
 
Det bränner under fötterna
från ett jobb alldeles för tungt
de står där på ett golv
så kallt och hårt
dag ut och dag in
 
Värken i axlarna kröker nacken
fingrar stora och svullna knäpper knappen
på rock och jacka
av och på
in och ut ur fabriken
 
Dag ut och dag in
kommer de stukade och slitna
med värk i kropp
och fötter så tunga
och med drömmar som kvävs
för varje tur
in och ut ur fabriken
 
Livet för arbetaren
är lika kallt och hårt
som golvet de står på
de har inte ett namn
bara ett nummer
en produkt som den
de skapar
med krökta fingrar
och slitna axlar
 
När de inte kan mer
när kroppen gett upp
är de förbrukade och
slängs då ut
till livet de en gång lämnade
för att göra sitt verke
ingen blomma ingen klocka
bara bittra
hårda
 ord
 
En ny arbetare
går in och ut ur fabriken
först rak sen böjd





En grupp kvinnor i sina arbetskläder står uppställda framför fotografen utanför Tändsticksfabriken i Uddevalla. Fotot är taget någon gång på 1920-talet. Tolv kvinnor som i det här fulländade fotot får representera en kvinnlig arbetarkår som troget och strävsamt arbetade i denna låglöneindustri.
 
 
 

måndag 21 april 2014

I ljus och mörker


Livet är ibland lätt och ibland tungt. Livets tyngder är inte alltid nåt som man väljer. De bara finns där. De kommer och de försvinner. Ibland är det mörkt ibland är det ljust. Det kan skifta snabbt. Det finns tyngder som är medvetna och de som är omedvetna. De kan komma ifrån andra och de kan komma från en själv. Men det som är säkert är att det bästa man kan ha är människor runt omkring sig som förstår. Som själva äger sitt eget ljus och sitt eget mörker. Som finns där när tyngden blir för tung och mörkret tar över. Som kommer med facklan när ljuset brunnit ut. Alla val som gjorts i livet äger sitt eget ljus och sitt eget mörker. För att leva krävs förståelse för livets alla skiftningar och kraft att bära de tyngder man får. Kraft att älska, kraft att gråta, kraft att leva med mörker och i ljus.

 Ett extra val

Det är skymning
i mitt inre landskap
gamla val
lögner
löften
kastar långa skuggor
i vars mörka fläckar
det bildas
nya val
lögner
löften

En vän
ett ord
en tanke
ett annat val
lämnar glöd
i mitt inre landskap
långa skuggor äts upp
och det är ljus
där mörker nyss varit


Min fina nya tavla som jag fullkomligen älskar sprider ljus i mitt hem. Den väcker tankar.
Skrivet på baksidan av konstnären Kjell Hobjer står passande ”Ett extra val

söndag 6 april 2014

Filmen om Kjell Hobjer


Har i kväll varit och sett ett fantastiskt porträtt av en mycket ensam konstnär. Det var underbara bilder och andan av ensamhet i filmen var rå på gränsen till outhärdlig. Det är en konstnär som kämpar varje dag med sina demoner och utanförskapet som följer. Som någon beskriver i filmen att vara konstnär är som att man lever i en väldigt stor värld i den lilla världen. Det är som ett ok och gåva på samma gång. Det finns en humor som maskerar det svåra, det mörka. En sorts dräkt för att uthärda tankarna. Det är väldigt tydligt i filmen och bidrar till den råa ensamheten. Men konstnären är en humoristisk man och smart. Har man inte sett filmen bör man se den. Den berikar och inspirerar.

EXTRA VISNING! Söndagen - 13/4 Kl:17:30!!!



Hobjer - vet ni varför jag är som jag?



Hjärnspöken

Tankar
som gnager hål
 i min hjärna
tills det inte
finns något kvar
Tankar
som får mig
att glömma
varför jag älskat
varför jag älskar
De vill mig inte väl
de vill mig illa
Gastarna ropar
Du är inget
du är ingen





tisdag 1 april 2014

Förändring

Igår var jag på frigörande dans för andra gången. De två danstillfällena har varit två helt olika resor. Den ena mest genom kroppen och den andra i mig själv, i tanken, själen. När Petra, min vän,  föreslog att jag skulle följa med första gången tyckte jag det lät spännande och ville absolut med.  Jag bestämde mig ganska så direkt att jag skulle ha ett öppet sinne och ta bort alla förväntningar. Jag tyckte nog att jag lyckades ganska bra med det. Första tillfället fokuserade jag på min kropp. Allt det onda som jag har diskbråcket, spänningarna i nacken och magen såklart. Andades och löste knutar. Det tog en stund in i sessionen (som varar i fyra timmar) så var min kropp mjuk och det onda i ryggen var som bortblåst. Jag dansade, andades och skakade av mig mina fysiska hinder.


Det som är spännande med det här är att jag har behållit det känslan i kroppen sen det tillfället (undantaget spänningar i nacken). Min rygg och mage har varit bättre och jag har känt en mjukhet och kontroll i kroppen som inte varit där på ett tag. Vilket faktiskt känns lite som ett uppvaknande.


Andra tillfället som var igår var en annan resa. Lite tyngre på nåt vis. Redan från början kände jag att kroppen var mjuk följsam och inget störde mig med den. Därför kunde jag arbeta lite mer med mina tankar och min energi. Jag har mentala blockeringar som behövs arbetas på. Speciellt min tro på mig själv och vad jag kan göra. Tron på att den jag är precis som jag är faktiskt är helt okej. Även dåliga energier från jobbet som behövdes lösas upp. Det var en hel del att ta emot, släppa iväg och landa i. Och den resan var tyngre men lika skön efteråt. Inte har jag på något vis frigjort mig från alla dessa tankar det behövs mycket mer arbete att få bort tankar som funnit där lika länge som en själv ;)


Jag ser verkligen fram emot ytterligare resor och kanske kan jag snart ge och ta emot andras positiva energier också när jag är tillräckligt frigjord själv. Jag hoppas på att min själ ska bli lösgjord och att passion, livslust ska väckas från sitt slummer.


Jag kan tänka mig att det låter lite flummigt och tramsigt för en del men det är fortfarande ack så härligt. Någonstans hör jag mammas röst, man ska inte ägna sig åt för mycket själsonani :D
Så idag välkomnar jag solen och går ut glad, lätt och mig själv.




Förändring
 
Jag vet jag måste förändra
jag vet jag måste gå
jag vet alla måsten
men vill inte förstå
att det inte går att stanna
att det inte går att ändra
tiden som har varit
eller tiden som är här
Kanske mitt blod svalnat
kanske jag förstått
att inget är ärligt
utan kallt, hårt och rått
jag vill ändå leva
det liv som jag ser
i min inre gömma
med hett blod och mer



söndag 30 mars 2014

Acceptans


Ganska ofta blir jag fundersam över hur människor i största allmänhet fungerar. Varför måste vi vara som alla andra? Och varför måste vi tycka att de inte ”tillhör” som på något sätt står ut, eller för all del, de som Inte står ut. Varför måste det alltid finnas de som vaktar på andra människor så de sällar sig till det förväntade. Det gäller allt, kläder, mat, träning, humör, hur man väljer och inte väljer att leva sina liv. Eller vad människor har råkat ut för eller råkar ut för i sina liv och dess konsekvenser. Varför har vi så svårt att se orsaker och verkan till människors sätt att verka och leva. Vi tycker så mycket om vad som är rätt och vad som är fel så att vi tappar bort oss själva. Då pratar jag naturligtvis inte om brottsliga eller totalt omoraliskt förkastliga saker.

 
Om man tar mat och träning. Det spottas ut tips till höger och vänster gällande båda delar. Helst från människor som naturligtvis själva ser sig som ”brorduktig” för att de slaviskt följer någon ny regim av vad som är rätt att göra. Då menar jag inte snack nära vänner emellan. Jag vet när jag läste Kristian Gidlunds blogg och råkade läsa kommentaren till hans inlägg. Jag blev mörkrädd. Där var det människor som skrev olika tips om hur han skulle slippa sin cancer om han åt eller undvek vissa saker. Sluta med mjölkprodukter! Ät ingen gluten! Ät inget socker! Drick ingen alkohol! Ät bara grönsaker mm Som om han inte hade rätten att berätta sin historia utan en massa tips från fullkomliga främlingar.  Till följd att man pekar och säger att det här och det här har DU gjort fel. Det är Ditt fel att du har cancer och inte överlever. Han skrev flera gånger att han betackade sig alla råd och tips. Ändå fortsatte de med det i kommentarerna för de bara var tvungna.

 
Just detta med att vara tvungen att säga vissa saker till människor verkar vara ett fenomen i sig. Jag har råkat ut för det vid flera tillfällen att människor bara har varit tvungna att säga vissa saker till mig. Oftast för min del har det handlat om min vikt. Varför är du så tjock, du som är så snygg annars? (Som det känns bättre) Varför har du blivit så fet? Vad beror det på? Har du något skäl?  Oj, du har ju blivit sjukt fet sen du var ung! Äter du mycket godis?  Kanske skulle dra ner på maten? Träning är bra! Gör du nåt egentligen? Du är nog mätt nu jag ger den sista biten till ...!

Det bör tilläggas att de som säger dom här sakerna inte nödvändigtvis är dåliga människor utan de har fastnat i det som förväntas så som det ”ska vara”. Har säkert gjort det själv utan att tänka på det. Hoppas inte så grovt som vissa uttalanden ovan men allt är relativt och helt i handen på den som tar emot dem.



  Nej
 
nej
jag är inte deprimerad idag
och försök inte göra om mej
så att det ska passa
dina intressen
nej
jag är inte tacksam idag
så du får gå nån annanstans och hämta din dagliga
dos
Nej
jag är inte gripbar idag och dina
underliga älskvärdheter
vad är dom
om inte nånting annat än din egen väg
ner
Nej
 
                                                                        Ulf Lundell- Tid för kärlek
 
 

Jag tänker att allt det där bara är på ytan. Målet i livet borde inte vara att polera den utan att främst polera det inre så mycket som det går. Jag vill vara nöjd med den jag är och den jag  kommer att vara, på insidan. Det är en resa för livet inte något som är klart bara för att man blivit vuxen. Även att leva med de beslut man tagit och så som situationer har blivit bemötta i det förflutna är lärdomar. Att leva med och acceptera, det som hänt innan och de saker som man skulle ha gjort annorlunda om de uppstått idag, som en del av livet. Vilket jag finner som det mest utmanande. Nångång måste man finna frid med det förflutna och gå framåt ren och lätt i själen. Ingen kan skapa den världen åt en bara varje person åt sig själv.






För mig ändrar livet riktning hela tiden. Jag lär mig nya saker om mig själv och livet konstant. Och inget uppskattas mer än människor som visar nya vägar att ta med ord eller med handling. Då pratar jag såklart inte om vad man jobbar med eller andra praktiska saker utan nya sätt att se på livet och på sig själv. Nya vägar för tankarna att ta. Det är vackert.



 
Vacker
 
Vacker för mig
som en droppe färg
på en pensel
i handen på en konstnär
svepandes över en duk
i harmoni
med andra droppar av färg
som tillsammans
blir ett mästerverk
är du